Happy, happy Halloween, Halloween, Halloween..... hihi yeey det är Halloween igen och jag är så jävla glad.... älskar halloween. har ätit likmaskar med spindlar och några droppar av blod.
kan ni lista ut vad jag har ätit? hihi
Hoppas ni han en underbar Halloween.
så ska jag försöka hålla mig borta från att äta för mycket....
min mormor är en väldigt klok ibland. hon är som alla andra latinas väldigt kristen och hon hon brukade säga til mig att man borde välja den smala vägen. jag håller helt och hållet med om att jag borde välja den smala vägen och nå mina mål... men just nu känns det som att jag är för fet för den smala vägen känns som att jag flödar ut över kanterna på den smala vägen. det är alltid lättare att rulla ner för den breda vägen. men man förbräänner mer på att kämpa i uppförsbacke och motvind.
jag har endå kännpat i hela mitt liv så då kanjag väl fortsätta med de.
ställde mig på vågen idag och den visa ja.... jag vet inte riktigt... den kunde inte bestämma sig... så jag väger någonstans mellan 53,2 och 53,3. men ska inte äta förens kvällsmaten så de så. ska fan väga mig innan jag äter och hoppas på att den kan bestämma sig.
vaknade idag av att H mesade mig en massa. efter mycket om och men så bästämde vi att han skulle komma hem till mig så skulle vi gå till bion o kolla omdet gick något roligt... det blåste och regna men vi tog oss till bion men de gick inget på typ två timmar så vi sket i det och gick hem ochkolla på film hemma istället.
så vi låg i sängen myste, kolla på film ,skratta och flumma som fan.
men ibland undrar jag va fan det är med han... ibland får jag kännslan av att det är något men jag kan inte riktigt sätta fingeret på va fan det är och det är så jävla irriterande...
hoppas att det här russet håller i sig ett tag för just nu mår jag jätte bra.
hartar mig själv! har gått upp... igen.... :/ 53,2 det betyder +1,2kg.... måste ner. det är fan inte ok att jag har gått upp över ett kg bara på att ha mens. jag måste kunna kontrolera mig runt mat. kan inte bara trycka i mig en massa och hoppas på att jag inte ska gå upp... jag går upp om jag äter och inte rör på mig. jag måste få detta genom mitt feta huve. jag skriver detta och planerar inför kvällsmaten som kommer att bli hamburgare på vildfärs. jag är ett fetto!!!!
inte konstigt att ingen vill mysa med mig....
jag är äklig. så om jag tycker det då kan jag bara tänka mig va andra tycker om mig.
anledningen till att jag inte har skrivit på några dagar är av samma anledning som jag inte har ställt mig på vågen på länge. jag är så tankesprid att jag inte längre vet vad jag gör. känns som att jag inte fan fukusera på en sak utan måste ha tusen saker i huvet på en och samma gång.... det gör oxå att mitt jävla humör går upp och ner. ena stunden är jag gätte glad och sen händer något litet så känns det som att jag inte är värd ett skit.
fattar inte va det är för fel på mig... jag har börjat att isolera mig. vill inte längre vara med kompisar eller familj. vill inget hälre en att bara ligga i sängen och ha någon som håller om mig.
känns som att jag dras mellan mina två sidor. antingen så klarar jag mig igenom detta och fort sätte eller så misslyckas jag och låte nelly ta över och blir fet igen. vill inte bli fet
har lite panik. vill träna men har fortfarande problem med min jävla infektion. den släpper lite och man tänker yeey sen kommer det tillbax och så blir det mycke värre... är uttråkad och rastlös. det är svårt som fan att gå ner när man inte får överanstränga sig eller får träna som man vill.... vill bli av med skiten!!! vill bli smal och vältränad.... vill ha en mage att dö för.
jag överväger nästan att söka hjälp. inte för min äs för den kan jag kontrollera. men tror nästan att jag behöver fått reda ut min ilska och få reda på va fan de va som igentligen hände när jag var liten..... vet inte va fan jag ska göra är så jävla rädd. är rädd för att jag inte ska klara av saningen. finns väl någon anledning til vf jag har förtränkt hela min barndom.
finns det någon där ute som kan ge mig ett bra råd?
det är inte bara höst ute utan det är även höst i mitt hjärta. det känns som att jag dras mellan alt jag älskar och allt jag älskade. känns som att jaginte duger och oavsätt vad jag gör så förstör jag för någon. känns som att jag har gett upp, som att jag inte längre vill vara smal men det vill jag. vill vara vacker vill inte vara tjock. varför har jag get upp på det här sättet? fattar det inte längre...
Varför vågar jag inte säga det jag känner? jag vet vad jag känner... skäms jag för vad jag käner eller tror jag att jag bara kommer att förstöra allt bara för att jag säger de hökt? jag vet inte varför... jag önskar att jag hade vetat..
"Tror den lilla söta gosiga guppyn har somnat" fattar inte varför jag har fått det jävla smeknamnet. vill inte vara guppig vill vara smal och ha en platt mage som inte guppar. är det konstigt? även om jag hatar det jävla smeknamnet så vill jag mysa med han. älskar att mysa med han och det roligaste är att killen inte alls är min typ. men jag har endå alltid kvar han att mysa med. V säger att han är den killen jag alltid kommer att ha att mysa med men aldrig kommer att hända något mer. vi har tydligen fasnat i att bara vara vänner. tror inte det va...
gud jag har gjort det... jag är såå jävla närvös. jag har sökt in till högskolan. kan inte fatta att jag faktiskt har lyckats välja något. ok jag har inte valt ett program men valt en kurs men bara det är ett stort framsteg. mamma blev i alla fall glad att jag sökt något. i alla fall hon tyckte att jag började bli för gammalför att bara driva runder och inte bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv. jag är 22 så inte så gammal men kan samtidigt förstå vad hon menar. så nu blir de att plugga som fan och komma in på ett program till nästa termin.
håller tummarna för att jag skakomma in på min kurs....
har inte stält mig på vågen på några dagar men jag hatar attt ställa mig på vågen när jag har mäns och det är för att jag äter typ ett ton mat under dom dagarna. men nu är det över och imon ska jag ställa mig på vågen, kämpa och bli smal.
för några dagar en fick jag ett brev från min biologiska pappa. i Brevet fanns några dagisbilder från när jag gick på dagis. Mamma bestände sig för att sätta ut alla mina bilder på fin FB... suck säger jag bara. det enda positiva att det typ är första gången min mamma har berättat för mig att jag är söt. Jag är ledsen att jag inte blev så söt och vacker som min mamma hade velat. det ironiska är att jag och mamma såg precis lika dana ut när vi var små. skilnaden var att hon blev en modell och jag belv ett fetto.
jag blev besviken på mig själv att jag inte blev vacker som en docka. jag blev ledsen att jag inte kunnde vara flickan som min mamma ville ha. Mamma fick inte en pojke och en flicka, hon fick två pojkar. Jag förstår att mamma blev besviken på hur jag är men jag är glad att hon tycker om mig endå.
men det är väl som allt idag. Har ont, har inte ont, mår bra, mår inte bra.... allt är en ända klump av känslor som slutar en en pål av illamående. vet inte ens vad jag väger och de sjuka är att jst n så bryr jag mig inte.... jag har annat att tänka på. jag väger säkert ett ton men jag försöker att äta som vanligt. tog laxeringsmedel här om dan för jag hade så jävla ont i magen och det kom inget så min mage behövde lite hjälp.
tänkte ställa mig på vågen ikväll och se hur jag har klarat mig utan att väga mig. nu kom lite av min ångest tillbacka men det får gå endå....
av någon anledning har jag fått en dille på att jag vill att mina lår ska se smalare ut.... tycker att dom ser flubbiga ut... suck att jag aldrig kommer att känna mig nöjd med min kropp, att jag aldrig kommer att duga...
När jag fick höra det viste jag inte hur jag skulle reagera. långt där inne blev jag jätte glad, men samtidigt så tänkte jag "jag vill inte vara löjligt smal... jag vill bara vara smal."
som liten lysnade jag mycket på punk men den stilen som präglade mitt liv ganska mycket var ändå
gothen. Jag har alltid älskat kläderna och stilen, musiken var den som fortsatte att utväcklas till hård rock och allt vad det innebär.
S var den som sa att jag var besatt av att vara smal när jag tog på mig min korsett och jag märkte att den hade blivigt förstor. det kvittade om jag drogåt den för den var endå så stor att jag kunde spänna helt och endå stoppa in hela armen i korsetten. jag blev så jävla kluven. blev glad att jag hade blivigt smalar men blev jätte ledsen att jag inte har några korsetter som passar.... får se om jag kan gräva fram några av mina gamla från när jag gick på högstadiet och se om dom passar.
vågen visa 52,7kg. jag har gått ner så jag är nöjd. Har tagit en och ätit en macka och jag hade en timme kvar till kvällsmat men jag kunde inte hålla mig. Idag blir det Albondigas (köttbullar) i kokosmjökl med ris. kommer nog inte äta med dom andra för jag är jätte mätt.
Har fan inte gjort speciellt mycket idag bara mäst bara legar i sängen fryser och vill fan inte lyfta på de varma täcket. Men jag måste röra på mig jag måste förbränna något idag...
Men först ska jag se färdigt på supersize vs superskinny. Är det bara jag som hade velat vara lika smal som "superskinny" tjejerna är. Men får lite ångest för jag känner mig som en "supersizer". Vill känna mig smal.
sen måste jag ut med Hund och sticka till ICA och köpa tomater till maten sen måste jag börja med maten. så den är färdig till typ 16-17 tiden. Suck vill inte men dom andra måste ju få mat kan inte straffa dom bara för att jag inte är hungrig.
fredag och det var dax att ställa sig på vågen och skriva in vikten i vikrforumet. Jag är glad för att jag har viktforumet men jag blev jätte besviken på vad vågen visa. 53.0 så landa på - i alla fall.
jag känner mig så jävla misslyckad som människa. Jag är allt jag inte brukar vara, men av någon jävla anledning så känner jag mig osäker på mig själv och allment nere. Jag har noll självförtroende och jag vill iget hällre en att bara få försvinna så jag slipper störa folk. Känns som att jag bara är ivägen när jag vill umgås med folk. tycker inte om att vara i vägen tycker inte om att känna som jag gör. och vad jag en gör så gör jag bara fel. Jag årkar inte mer.
jag hade tänkt att skärpa mig och skärpa mig när det kommer till maten men det sket sig. Hella min värd har rasat runt omkring mig. marken fallar och jag vet inte hur jag ska hantera det så jag äter och det är fan inte bra måste tränna mellan maten bara så jag förbränner typ det jag äter för jag klarar inte av att inte äta så får ju göra något annat för att kompencera. Har panik. Men jag måste finnan här för dom andra så dom har det bra i alla fall.
fan att allt var tvunget att hända nu. fan att barnen måste gå igenom allt igen. fan att vi vuxna inte kunde sätta stopp för det från första början. känns som att jag har misslyckats och svikit dom. känner mig så otillräcklig att jag nästan skäms.
och nu kommer orden jag hatar får ta tag i maten imon... Kan inte idag....
Har varit med H. vi låg i soffan och myste som fan med varandra och kolla på film. Men av någon jävla anledning så har jag haft såna jävla problem med mina känslor. ena stunden har jag panik nästa är jag så jävla glad. fattar inte varför jag har så här stora jävla problem och varför jag måste äta mina känslor. Dagens mat har varit, varm macka med kalkon, senap, ost och ketchup, pasta, kokosmjölk, purjolök, paprika, lax och macka, två varma mackor samma som innan. sen fick jag panik och gick en promenad och förbrände ca.536cal. sen när jag kom hem så fick jag den smarta iden att baka kladdkaka med grädde. suck att en dag som börja så bra kunde sluta så illa.
fan att jag missa russet jag fick av H. har saknat hans närhet. är så jävla kluven i mina känslor och jag kan inte hantera det. jag vet om att jag inte bara kan stoppa munnen full i mat. Men ändå vill jag inget hälre en att äta omelett med bröd och smör. Mår illa...
jag är så jävla lågisk.... jag tycker att jag är tjock.... jag har gått upp ett kg, jag är besviken på mig själv... jag bestämde migförst för att frossa hela dagen sen gick jag en promenad med valpen ven kommer jag hem och tar en macka til....
Vist är det helt lågiskt? som att jag inte är tillräckligt tjock redan? jag blir så trött på mig själv...
fick mig en avhyvling av en killkompis så nu hoppas jag att han ringer upp mig så vi kan prata och reda ut de han tror har hänt. jag kan mysa med mina kompisat jag kan kalla dom älskling och jag kan till och med pussa på dom men jag skulle aldrig få för mig att strulla med mitt ex's bästa kompis
... finns bättre sätt att få sitt ex att hata en på. Vill ha kvar K i mitt liv så vill han inte till attbli sne på mig i onödan.
pappa läste messet jag hade fått och hans reaktion va "Jag vill inte vara sån me de jag har hört om dig så är du ganska rak på sak när det kommer till sånt" Det känndes konstigt att höra det från pappa men han värkar känna mig ganska bra ^^·· Blir väl så mär man har spenderat så jävla mycket tid tillsammans... Är man på festivaler, övernattningar/filmkvällar med gården och jobbat tillsammans så lär man väl känna varandra ganska bra.
imon har jag veckans invägning och de värsta av alt är att jag har gått upp ett helt kg!!! fan va jag suger! jag får inte vara så här tjock jag som var så nöjd att jag hade not mitt mina mål och helt plötslikt så skiter jag ner alt genom att äta för mycke.
jag skäms över mig själv. skäms över att behöva erkänna att jag har gått upp. det är en hämsk känsla. Nu får jag sapsa på nästa vecka istället och börja gå ner igen.
idag åt jag en macka till lunch med V. hade tänkt att sticka iväg ikväll till gården så jag och syrran kan träffa våra pappor och kolla så allt är bra... Funderar på att göra tomatsoppa till kvällsmat. men vet inte om man kan kalla de för kvällsmat.... men men ska hinna göra läxa och träna innan jag sticker....
22 år
Jag har haft en väldigt lång resa som har gått både upp och ner. När jag var som tyngst som var för 3år sen så vägde jag 86kg. kan ju lugnt säga att Nelly hade tagit över helt.Min nuvarande vikt är 54,3kg så helt "normal" viktig. Men jag är inte nöjd.
Mina del mål är:
55,3 [X]
53,3[X]
50,3[]
slut mål:
49,3[]
